Gran Canaria

Oj, vilken vecka vi har haft! Nu är vi tillbaka från sandstränder och poolhäng och får vänja oss vid gråa och trista februari-Sverige än en gång. Men det har det varit värt. Vad underbart vi har haft det!

5698236817_bf2d6eec1c_bEfter att ha gjort i ordning allting där hemma – stängt av tidningen och dragit igång vårt hemlarm – gav vi oss alltså iväg! Vi kom fram till Gran Canaria i måndags, alltså för en dryg vecka sedan, efter en sex timmar lång flygresa. Till Annas och Lisas stora, nästan extatiska förtjusning fanns det tv-skärmar i sätena och ett ordentligt urval av serier, filmer, spel och det ena och det andra. Resan kunde inte gått snabbare! Sekunden säkerhetsanvisningarna var klara så slog de på sina respektive skärmar och sedan hörde jag inte av dem förrän hjulen dundrade ned på
landningsbanan. “Är vi redan framme?” var det första Lisa frågade, medan Anna bara tittade på mig i chock. Jag tror knappt de märkte att vi lyfte, om jag ska vara ärlig!

Väl nere på marken trasslade vi oss igenom flygplatsen, hämtade vårt bagage och hittade samlingen för resebyrån ute vi en av bussarna. Som jag berättade i ett tidigare inlägg valde vi ju att åka ospecificerat vad gällde boendet, så det här var ju resans hitintills stora samtalsämne och spänningsmoment – var skulle vi hamna? Och vid bussen fick vi reda på det, av en mycket trevlig ung och svensk tjej, som jobbade åt resebyrån. Vi fick bo i Maspalomas! Åh, det var ju precis det tjejerna hade hoppats på!

De största sanddynerna, de längsta och härligaste stränderna och massor av affärer och marknader. Och som inte det var tillräckligt hamnade vi på ett riktigt fint och trevligt hotell – med egen pool! Behöver jag nämna att tjejerna kastade sig i vattnet ungefär 30 sekunder efter att bussen släppte av oss på hotellet? Ja, det svåraste på hela resan var nog att försöka övertyga dem att komma upp ur vattnet varje gång de skulle äta. Men värre problem kan man väl ha?

Tills nästa gång!

Pelle